Livet med Nowa

Jaha som allt annat i denna underbara värld var även flytten ett faktum. Stora gatan har proppats full med alla min prylar. Jag fattar inte hur mkt skit jag igentligen har. När vi packade allt så tog de liksom aldrig slut. Fanns allting en kartong till som behövde göra plats för mera prylar. I ärlighetens namn jag är prylgalen. Dessutom har jag väldigt svårt för att göra mig av med saker. Dom bär ju med sig ett minne och ett tillfälle.Usch jag måste skärpa mig. Vad ska jag med den där gamla stenen till som jag fick i födelsedags av några klasskompisar i femma igentligen ? Okej så långt har jag kanske inte gått, med ville bara att ni skulle förstå vikten av hur svårt det är för mig att göra mig av med saker. Jag ger er ännu ett exempel:

En av dom är en incident  när en vän som är friösr kom hem tillmig och påpekade att jag hade faktiskt mera hårprodukter än vad hon har i sin salong. Då kanske det är dags o kasta det jag har lagt i högen "inte så bra för just mitt hår, men kanske kan bli". Ja vad vet jag men detta måste jag verkligen ta tag i. Ännu ett faktum. SLÄNG SLÄNG SLÄNG JOSEFINE.

I förövrigt är Vegagatan 7 C just nu bara ett minne blott. Kan inte påstå att jag saknar ihjäl mig efter den, men ändå hade vi nått fint ihop jag och lägenhet nr 16. Han var min första, enda och mest trygga att komma hem till. Men när man är tre så inser man ganska snabbt att det vart alledes för trångt..så stora gatan 39 passar oss bättre nu. Vår lilla familj om 3.

Signar ut där för dagen. Tack för visat intresse.

Ni vet dom har krokformande,illaluktande gula sakerna. OSTBÅGAR. Zlatan bara älskar dom. Han känner doften av dom på mils avstånd och han blir inte nådigt sur om han inte får smaka. Min söta hund. Vart får han alltifrån igentligen!

Mer ostkrokar till folket.