Livet med Nowa

Då var man helt solokvist. Nowa är nattad då hon var extremt övertrött ikväll. Vanligtvis brukar hon somna runt åtta snåret men ikväll slog min lilla prinsessa igen sin blå redan vid sju. Vilket resulterar i att jag har lite egentid med mig själv. Då passar jag på att blogga lite och bara slö glo runt på internet. Mannen i huset är på innebandy(var annars?) så inte ens han håller mig sällskap.

Är igentligen ingen "måste ha egentid minst en timme om dagen" person. Så nu sitter jag nästan och väntar på att Nowisen ska vakna så jag kan få pussa på henne. Men tänker inte gå in och väcka henne, för man väcker faktiskt inte den björn som sover.

Idag har vi vart på pinglan med Nowas älskade kusiner och hennes moster. Alltid lika trevligt där och sen kan jag säga att Miriams engagemang är så underbart. Hennes energi smittar verkligen av sig till alla. Man kan komma dit lite sömndrucken men när man går då jäklar har man fyllt på energidepåerna rejält. Dessutom börjar Nowa uppskatta babyrytmiken mer och mer för varje gång. När hon är där lyser hon upp och sitter och studerar alla andra bebisar noggrant.

Efter babyrytmiken gick vi dom hela 200 meterna hem till mig och körde en liten sen frulle med rostade mackor. Klockan 12 kom Nowas farmor och hämtade snäckan då jag hade frisör tid klockan 1. Nu är hårtet betydligt kortare, vilket var väldigt väldigt välbehövligt då det var rejält slitet. Och helt ärligt finns det inge fulare än slitna toppar( nu ljög jag, dåligt isatt och alledess för lååååångt löshår är nog snäppet fulare). Men hur som haver vart jag av med någon dm, sen kastade vi i lite mörkare slingor också. När jag var klar runt fyra så var saknaden av Nowa enormt. Är ju vanligtvis aldrig ifrån henne. Vi sitter i princip ihop och gör allt tillsammans så dessa fyra timmar var nog det längsta jag vart utan henne. Det var självklart jätte skönt att få sitta och bli ompysslad och bara njuta av att få lite fräscht hår, men återseendet av min skatt var ovärderligt. Martin tycker att det är dags att klippa navelsträngen. Dagens utflykt var ju ett framsteg iaf!

I förövrigt håller jag på att planera en ny tatuering. Vet på ett ungefär vad jag vill göra, det blir en text. Men har inte hittat rätt stil ännu. Någon som kan tipsa om någon bra tatuerare btw?





Bjuder på en bild från gårdagen då min fina vän Sassa och hennes SötNellie var på besök hos oss.






Nowa kör full gas i sitt vrålåk

Ibland är det bra att ha noll koll på saker som jag faktiskt råkar ha. Hade BVC tid med Nowa idag vilket jag var fullt medveten om, det jag dock inte var medveten om var att hon skulle få sin påfyllnings spruta idag. Det kom mer som en käftsmäll. För jag har inte så värst mycket över för sprutor tyvärr. Dock har jag blivit något härdad. När Nowa var mini mini så fick vi ju ta en hel del sprutor på henne, för gulsot och allt möjligt. Hur som haver så tog dem iaf blod från huvudet på min lilla prinsessa så efter det så känns det som jag har sett det värsta typ. Så att trycka in en stor stav in i armen på mig var ingen större match även om jag inte njöt direkt. Det är 10 resor värre att se dom använda sprutor på min lilla tjej.

Nowa var så duktig idag trots sprutan, hon var självklart lite ledsen när dom stack henne, men det övergick ganska snart i ett underbart leende. Då blir mamma stolt. Nu när Nowisen är stora tjejen (dvs 5 månader och 1 dag) då väger man hela 6700g och är 62 cm lång. Åter igen vart har dom här fem bästa månaderna i mitt liv tagit vägen? Jag har fortfarande ruskigt svårt att förstå att hon snart är ett halv år. Var ju nyss gravid med henne och hade typ tusen veckor kvar till BF. 

Innan jag vart mamma så fick man ofta höra av folk att man inte upplevt riktigt kärleks förs en man fått barn. Nu kan jag inte annat än hålla med. Nu vet jag vad riktigt kärlek är. För min kärlek till Nowa är obeskrivlig.