Livet med Nowa

Just nu känner jag mig sjukt besviken och riktigt förbannad. Vissa saker trodde jag bara inte kunde hända, men uppenbarligen så hade jag så oerhört fel. Saker som har sagt i förtroende har bara vart ord och inget annat. Jag hade högre tankar än såhär om er bara så ni vet. Men som med allt annat kommer jag skaka av mej det, kommer absolut inte lägga ner någon av min dyrbara energi på det. Men visst kan man inte kringå att man ändå blir chockad över folk som man trodde var ens närmaste.

Så nu till stundens allvar. Alla som försöker förstöra för mej kan väl ändå bara ta och lägga ner, för ni kommer ändå aldrig lyckas, vi vet alla att i slutet äre jag som hånar er för jag har allt. Precis allt jag vill ha . Ni däremot är bittra för andra människor är lyckliga. Ni kan inte ta det. Jag tycker synd om er. På riktigt. Vad ni än säger så kommer ni inte kunna sabba någonting, ni gör mej bara så otroligt mycket starkare. Dessutom kan ni sluta sukta efter martiné, för han råkar nämligen vara min, och så kommer det att förbli. Han är precis det jag jämt har saknat. En sån person som man kan ha roligt med, som man kan snacka allvar med, som man kan göra allt med helt enkelt. Han får svåra saker att så verka lätt. Han får mej att skratta när jag helst av allt bara vill gråta. Är det kärlek då månne? Definationen av ordet kärlek varierar, det beror helt enkelt på vem man frågar.. Men för mig är kärlek precis så som jag har det just nu. 

I´m out of here.

Här med vill jag utse mej till till en tvättäkta pojkflicka. Innan har jag alltid hatat typiska killgrejer, kunde känna att det inte gett mej så mycket. Men när min kära hunk introducerade mig för första gången på Fifa så kunde jag känna att det inte var min grej, filade hellre naglarna som jag i förövrigt inte har eller la en hårinpackning. Men nu kan jag säga att jag e såld som ingen annan på det. Dessutom har jag blivit ruskigt bra, och jag skäms icke för att säga det. Jag har hittat min nich som så länge har vart ute på villovägar. Vi tillsammans är oslagbara. Vi kommer klara vilken motgång som en kommer, tro mej. För ingen av oss tar en förlust lätt men när väl vinsten kommer (anteckna 6-0 senaste igår afton) blir vi som barn på nytt. Till det bästa, jag älskar känslan att få vinna och dessutom göra det med stil med my love.

Men vill även inflicka att bara för jag gillar att spela X-box och känner ett lätt beroende betyder det fortfarande inte att jag gillar att sitta och kolla på någon tråkig fotbollsmatch en hel kväll och jag ger mej knappast ut och meckar med någon bil. Utan nu har jag hittat en balans, alledes lagom för mig. Så tro inte att du och jag kommer mötas på någon fjantig motormässa och allra minst i närheten av en fotbollsplan. För trots allt har jag ett rykte att tänka på.





// Josephinee.

Sekunder blir minuter, minuter blir timmar, timmar blir .. ja ni förstår säkert! Allt svischar förbi i ett rasande tempo och hur mycket jag än vill så kan jag inte vrida tillbaka tiden. Varför denna nostalgi kan man tycka, jo råkar vara så att jag har varit lite sentimental idag och funderat en del på vad jag gjorde förra året i maj tex. Vad gjorde jag igentligen som gjorde förra året till kanske det bästa året någonsin men även det värsta ! Jag kan sakna mitt jobb ibland så fruktansvärt mycket för att inte tala om mina kollegor, Camilla,Cilla,Angelice,Eddo,Robert mfl. Jag lärde mig så mycket av er och framför allt hade jag så otroligt roligt med er. Men på nått sätt är jag glad att jag tog beslutet att gå vidare mot nya mål och utmaningar.

Mitt liv förra året kunde även bli väldigt slentrianiskt, det var jobb,sova,festa,jobb,sova,festa. Det hände inte så mycket mer, för krafterna räckte bara till det. Nu har jag insett att det finns andra saker att prioritera. Så mycket mer bakom allt det där . Men ta mej inte för olycklig då, för jag har nog aldrig fått uppleva så mycket saker och fått så mycket intryck som då. Jag var så otroligt hög, hög på livet!

Nu väntar en tuff uppförsbacke för mej. Jag ska försöka ta mig tillbaka. Kommer det att gå? Jag vet inte, du vet inte. Ingen vet . Det får vi helt enkelt se. Jag vill börja äta, men nått stoppar mej. Jag vill göra massa roliga saker med mina vänner, men mina krafter stoppar mej. Dom är slut, helt slut. Dom kanske kommer tillbaka, eller kanske inte. Ingen idé att fundera så mycket på det för jag kommer ändå inte komma fram till nått . Men kommer göra som min mamma alltid säger åt mej - Ha huvudet högt och ge aldrig upp . Tack mammi dom orden lever jag på varje dag! Och för erat intresse jag är inte bitter, jag kämpar som aldrig förr. För negativ anda är det sista jag behöver nu .


To my love M : - Jason Myrz- Im yours



// Josephinee.

Ja alla mina vänner och ovänner, det var alltför länge sen vi fick talas vid. Vad har hänt sen sist ?! En massa faktiskt. Ska in inleda med att säga detta- Jag säger bara såhär jag ber m ursäkta för denna oförskämt dåliga uppdaterade sida. Finns de någon chans att ni kan förlåta mej ?! Om inte så kunde jag ändå inte bry mej mindre.


Har hunnit med lite tråkigheter, men som tur e så har jag min martiné som har varit min trogna rök buddy! Så mycket tid har spenderats med den mannen, ärligt talat det är en man i min kalbiber. Han har även skänkt mej sex and the city boxen vilket satt som en fisk och så vaaaaa. ! Sista säsongen räknas vara slutförd till kvällen.
För er som inte förstår bättre så har jag ett stark beroende till dessa sköna snäckor i SATC. Jag kan inte få nog av deras eviga problem som dom skapar. Man känner sej liksom lite bättre själv, för tydligen verkar vara så att även odödliga människor( KÄNDISAR) kan ha problem.

Gårdagens bestyr vart som följer, umgänge med my love sen till min evigt älskad vän Denise för milkshake och massa girlietalk och därefter hem till föräldrarna och kolla på POT. Sen kom john blund när jag och martiné låg och kollade på hemsökta hus. Och helt plötsligt vaknade jag upp av att det var en ny dag med massa sol och det tycks josefine älska .!


see u later aligator!