Livet med Nowa

Just nu känner jag mig sjukt besviken och riktigt förbannad. Vissa saker trodde jag bara inte kunde hända, men uppenbarligen så hade jag så oerhört fel. Saker som har sagt i förtroende har bara vart ord och inget annat. Jag hade högre tankar än såhär om er bara så ni vet. Men som med allt annat kommer jag skaka av mej det, kommer absolut inte lägga ner någon av min dyrbara energi på det. Men visst kan man inte kringå att man ändå blir chockad över folk som man trodde var ens närmaste.

Så nu till stundens allvar. Alla som försöker förstöra för mej kan väl ändå bara ta och lägga ner, för ni kommer ändå aldrig lyckas, vi vet alla att i slutet äre jag som hånar er för jag har allt. Precis allt jag vill ha . Ni däremot är bittra för andra människor är lyckliga. Ni kan inte ta det. Jag tycker synd om er. På riktigt. Vad ni än säger så kommer ni inte kunna sabba någonting, ni gör mej bara så otroligt mycket starkare. Dessutom kan ni sluta sukta efter martiné, för han råkar nämligen vara min, och så kommer det att förbli. Han är precis det jag jämt har saknat. En sån person som man kan ha roligt med, som man kan snacka allvar med, som man kan göra allt med helt enkelt. Han får svåra saker att så verka lätt. Han får mej att skratta när jag helst av allt bara vill gråta. Är det kärlek då månne? Definationen av ordet kärlek varierar, det beror helt enkelt på vem man frågar.. Men för mig är kärlek precis så som jag har det just nu. 

I´m out of here.