Hade skrivit värsta inlägget skulle bara publicera det men med min vanliga tur så blir det knas med mitt internet så allt försvann. Typiskt när jag äntligen uppdatera så ska det inte gå min väg. Kanske ska lägga ner verksamheten här, eller vad tror ni ?
Detta var i korta drag var mitt inlägg handlade om :
Att min älskade Zlatan kommit hem, jag och min daddy hämtade han i mariestad i fredags. Han är så underbar och jag trodde inte man kunde älska någon så mycket på så kort tid, men han har verkligen besvisat att det går.
Fast just nu mår han inte så bra. Han har vart dålig i magen sen imorse och vi har fått ringa till strömsholm och sen fått hämta lite medicin och speciell mat för känsliga magar. Jag tycker så synd om han, för han försöker verkligen vara glad och busa och så som vanligt men man märker att han inte mår riktigt bra. Jag håller alla tummar att snart ska bli bättre. För som det är just nu går man och oroar sej hela tiden.
Min man har vartit borta två helger från mej och det har verkligen kännts, har bokstavligen var sjukt jobbigt. Är inte hel utan han min underbara pojkvän. I förövrigt har jag aldrig varit så lycklig som jag är med han. Vi kompleterar varann så himla bra.
Nämnde även hur mycket min syster betyder för mej. Hon är verkligen min bästa bästa vän, utan henne så fattas nått. Ni vet som att spela fotboll utan en boll, det går men det är inte alls kul. Hon och jag har en så nära relation och kan prata om exakt allt och hon vet exakt vad hon ska säga för att pigga upp mig. Alla äventyr vi gör är så galna och det är det jag gillar. Min syster är min soulmate och trogne vapendragare. Älskar henne över allt.
Dom som jag också älskar över allt är ju självklart min familj som alltid finns så nära till hands och som alltid står vid ens sida. Min vänner betyder självklart otroligt mycket för mej. Är tacksam för dom vänner jag har idag. Under resan så har man mött på många falska människor som gjort sig viktigt på ens bekostnad. Men dom är så yesterday. Mina vänner jag har nu prioriterar jag högst av allt. Och jag vet att dom gör det samma med mig. Det är det som kallas riktig vänskap.
Det där var väl en kort sammanfattning av det tídigare inlägget.
See u later aligater.
Surt sa reeeven
2008-09-03 @ 18:55:13Kommentarer
Postat av: syrran
ja va ska man säga om dom där fina orden systra min...
vad vore luften utan syre, vad vore gräset utan vatten, vad vore jorden uan solen....vad vore jag utan dig?
När folk brukar fråga mig om jag kommer ihåg min lyckligaste dag i livet så behöver jag inte ens fundera, jag har två!! det var när león(min son) och när du..jossan föddes, jag var så himla lycklig och är det fortfarande med dig...jag älskar dig till månen och tillbax
Trackback