Stressfaktor typ 107!

2009-06-01 @ 18:35:41

Sånt orkar man ju inte med igentligen, men vad ska jag göra? Jag saajer till daj vad ska man gooora? Vaknade av ett ryck imorse då mobilen ringde och mammin min var på väg hem hit. Flög upp som en disktrasa och destination frukost var ett faktum. Efter det begav vi oss till hälla där vi skulle kolla lite prylar till nya lyan Såklart så måste det strula till sig, det har blivit rutin för mig fall ni undrar. Inget kan inte gå lätt och smidigt för mig, då blir det för enkelt har någon tydligen bestämt sig för. Mäklarn ringer och säger att lånen ser konstiga ut( dom som jag senare var ner och löste på banken) och att jag måste kolla upp dom. Fast det var åt det positiva hållet så hon så jag grinade inte direkt. Jag ringer till banken där jag inte kan få hjälp för dom litar inte på att jag är jag. Vad är grejen HALLå? Finns bara en jag, jag är ju som nämt tidigare ett orgingal. FATTA.

Efter mycket om och men vart jag osamas med toktanten på banken och det var bara att ta S80:n ned på stan och till den stationära banken och strula runt där, vilket sen visade sig vara helt meningslöst då dom ändå inte kunde lösa allt på ett bra sätt. Efter jag rökt 34 cigg av ilska begav jag o moder natur oss mot gränden där en god lunch avnjöts.

Sen hem och ut med bananen och tillbaka till stan för att få betalningen av Vega. My god so much pengar, länge sen man såg dom summorn på sitt konto. Synd att det inte blir allför långvarigt.

Så nu är jag äntligen hemma och håller på att tvätta för första gången på ca 2 veckor. Summan av det hela är att jag är en värdelös hemmafru. Däremot tänkte jag laga en riktigt god gourme middag tills kärleken kommer hem från träningen( idag tror jag vi slår till på pasta och köttbullar). Just ja ni när jag sa träning, jag måste verkligen börja träna med innebandyn på riktigt nu. Shit jag mår så dåligt över mig själv just nu. Fet och jävligt och bara synen av mig själv ger mig kronisk huvudvärk. Nu är det dags att ta tag i saker och ting!


Bye Bye Vega







Forever, and ever, you'll stay in my heart
and I will love you
Forever, and ever we never will part
Oh, how I'll love you
Together, forever, that's how it must be
To live without you
Would only mean heartbreak for me
.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback