Varnar redan innan att det förmodligen kommer att bli ett ganska långt inlägg.
Då var det dags att bli bli offentlig och lägga ut min förlossningsberättelse.
Måndagen den 27:e september vaknar jag som vanligt upp efter 1200 kisspauser och känner mig sådär utvilad, men bara att köra en carpe diem och bita ihop. Har i detta läge absolut inga känningar som helst. Och eftersom jag är beräknad till den 17:e oktober(enligt bm) och 13:e oktober(enligt ultraljudet på tittut i sthlm) så anar jag absolut inga som helst ugglor i mossen. Hur som helst ringer min mamma och berättar att deras hund var dålig och nästa steg vart såklart att åka in till Strömsholm med honom. Där satt vi verkligen hela dagen och det slutade med att han vart inlagd. Det enda jag kunde känna den där måndagen var ett jag om möjligt var ännu oftare på toa, men annars inget annat. Dagen led mot kväll och vi alla åkte hem medans stackars tempo vart opererad vilket verkligen var en pers. Min stackars lilla bobbo.
Tisdag runt 24.15 vaknar jag och känner att jag har lite ont i magen, som man behöver gå på toa, så jag gjorde väl det, men inget hände. Fick "molvärk" ca en gång i halvtimmen och jag anade inte ens i detta läge någonting. Trodde snarare att jag hade fått i mig nått dåligt. Sade självklart ingenting till Martin om detta förs en vid sex på morgonen när han skulle åka till jobbet. För jag menar vad var det att säga ? Gick upp runt sju och satt mig i soffan och myste lite med Zlatan innan vi runt nio rycket beslutade oss för att gå ut på promenad. Nu gjorde det fortfarande lite ont och jag vart irriterad på att det inte gick över, ringde senare mamma varav hon i efterhand hade anat att det var nått på gång. Men hon var ändå lugn och sade åt mig att äta nått och lägga mig och vila vilket jag även gjorde.
Tiden gick och vid elva började smärtan tillta något men absolut inte nått jätte märkvärdigt.
Men ringde iaf till Martin som kom och gjorde mig sällskap. Klockan vart ett och nu kändes det mer påtagligt, men trodde på sin höjd att det kunde vara sammandragningar max förvärkar. Men Martin ringde iaf in till förlossningen där dem bad mig att ta en dusch och dricka ett gott te. Idioter tänkte jag, jag dricker fan inte ens te. Enligt dom kunde det ju knappast vara på gång eftersom jag inte skulle ha förs en om tre veckor, sen var jag ju dessutom förstföderska och då MÅSTE man ju gå över enligt alla. Bullshit!
Klockan vart nu ca halv 3 och nu hade jag ca 3 minuter mellan värkarna enligt Martin som hade klockat utan att jag visste om det. Det började göra rejält ont men när det gick över kändes allt som vanligt. Vi beslutade i samråd med förlossningen att vi skulle få komma in. Jag hade såklart trott att jag bara skulle få någon form av sovtablett för att sedan åka hem. Så självklart packade vi varken kläder till oss eller till våran kommande bäbis. Jag tog inte ens med mig mobilen eftersom jag var så säker på att få komma hem inom kort. Under resan till sjukhuset hann jag få 3 värkar vilket gjorde rätt ont i guppen.
Klockan 3 vart vi inskrivna på förlossningen, jag trodde självklart att man skulle få komma in i ett undersökningsrum men icke fick ett "nu är det dags att föda"-rum direkt. Vi det här laget fattade jag verkligen ingenting. Skulle jag föda? Nu? No way! Jag skulle ju fan få sova inget annat. Vart så småning om undersökt där man konstaterade att jag var öppen 6 cm, hur det nu har gått till. Fick massa beröm att jag vart så uthållig och inte åkt in tidigare. Bm Eva och Usk Tina sade att dom hoppas att dom skulle få vara med när hon kom ut innan dom slutade sitt skift 21.30. Martin pinnade iväg och köpte tidining och dricka till oss medans vi väntade på narkosläkaren som skulle ge mig EDA, vilket var den enda bedövningen jag ville ha. Vägrade alltså syrgas.
Smärtan nu var helt klart mer påtaglig och nu började jag även känna ett fruktansvärt tryck bakåt. H E M S K T!
Men edan lades och nu jävlar tyckte jag att den mesta smärtan var borta. Ringde då hem till mamma o pappa och var lite små kaxig och sade att om det inte kändes mer än såhär att föda barn vad var det då alla tjaffsade om. Karman kom ganska snabbt för vid halv sju hjälpte den inte ett skit längre, jag tryckte i mig alla extra doser som gick utan resultat. Strax efter kände jag även att jag ville börja krysta, men vart nekad detta. Men vad ska man göra när det inte går att hålla emot.
Eftersom vi var rätt mycket själva på rummet fick Martin ringa på klockan runt kvart i åtta och säga att nu jävlar var det dags. Kände nämligen då att huvudet var halvt ute. Dom bokstavligen flög in och sade att nu är det bråttom och dom måste förbereda landningsbana för lilla prinsessan. 2-3 krystvärkar senare var våran lilla skatt ute. Klockan hade då blivit 20.01. Att poängtera är att varken vattnet eller slemproppen gått, så det går tydligen att födas ändå.
Det första jag reagerade på var att hon inte skrek så snart drog dom iväg med henne och Martin till ett läkarteam som stod och väntade. Kvar där inne låg jag helt nyförlöst och super orolig. Läkare for in och ut men ingen berättade någonting för mig. Jag låg där inne helt själv i 45 minuter innan det kom in en Bm och berättade vad som hänt. Hela förlossningsförloppet hade gått så snabbt att Nowa inte hann med omställningen från magen till livet utanför. Så hon fick ligga med CPAP. Runt 22.15 fick jag äntligen träffa min älskade lilla dotter som satt med pappa Martin på avd 69. Första gången jag fick hålla i henne. Nu var lyckan total och jag var världens lyckligaste.
Så man kan väl säga att förlossningen tog ca 5 timmar, vilket för mig var mer än okej. Helt lagom lång.
Hon låg med alla möjliga slangar hit och dit men vad gjorde det så länge hon mådde bra och fick den vård hon behövde. Efter någon dag fick vi reda på att nyckelbenet var av och att hon hade gulsot också. Maximal otur för våran lilla tjej.
Men så småningom vart vi utskrivna och vi fick äntligen komma hem, det var så himla skönt. Hittade inga ord när jag fick komma in i lägenheten och våran familj hade utökats med en till familjemedlem.
Sådär nu har ni nått att skvallra om i fikarummet!
Första mötet mellan mormor och Nowa(17 timmar gammal)
XoXo
